﻿global metapost
högsta.Id 0

metapost
Status publicerad
Källid 617
Titel Ordlista med definitioner till några vanligt förkommande termer inom agrarhistorisk forskning med inriktning på stensträngar och deras sammanhang
Titel.kortform Ordlista med termer inom agrarhistorisk forskning
Titel.dokumentnr UV Öst Rapport 2005:70
Titel.överordnad Hägnadsmurar och rydskogar. Stensträngsområdet söder om Väderstads samhälle, delområde 1, 2, 3, 4 & 6.
Utgivningsår 2005
Utgåvenr
Ställe s. 128--131
ISBN-kod
ISSN-kod 1404-0875
SAB-kod
Utgivare.1.urspr.organisation Riksantikvarieämbetet, avdelningen för arkeologiska undersökningar
Utgivare.2.nu.organisation
Klassifikationssystem.1.namn
Klassifikationssystem.1.kortnamn
Klassifikationssystem.1.url
Klassifikationssystem.1.beskrivning
Tolka.OKGR-märkning baraOmInteOrdklassSjälvklar
Tolka.skillnadTermSynonym.förvalt troligenUppdelat
Tolka.skillnadTermSynonym.sv troligenUppdelat

svTE alv
svDF den undre delen av en kulturjordmån som är kemiskt men i ringa grad mekaniskt påverkad
svRETE småstenslager
svAN Den avviker, bl.a. genom ljusare färg p.g.a. lägre humushalt, från den ovanliggande matjorden. När en åker slutar att brukas och får ett permanent vegetationsskikt övergår kulturjordmånen med tiden till en naturlig jordmån. Olika jordmånsbildande processer bidrar till att gränsen mellan matjorden och alven successivt löses upp och att nya jordmånshorisonter utvecklas. I gammal, övergiven åkerjord finns ofta ett småstenslager i övergången till alven.

svTE basrad
svDF den rad av stenar i en stensträng som har varit murbas
svRETE murbas, murlinje
svAN Eftersom stenar ofta har fallit åt sidan kan basraden vara betydligt krokigare än den ursprungliga muren, dvs. basraden behöver inte sammanfalla med murlinjen.

svTE bassten
svDF sten i en basrad som tidigare har ingått i en murbas
svRETE basrad, murbas

svTE begränsning
svRETE hak, hägnad, impediment, parcell, röjningssten, terrasskant
svFK Samlingsterm för alla stensträngar som inte har varit hägnader. I regel finns de antingen mellan parceller eller mellan en parcell och ett intilliggande impediment. Begränsningens läge bestämdes vid planeringen och första röjningen av den tilltänkta åkermarken. Begränsningar förstärks genom jordbearbetning. I sluttande terräng uppstår terrassåkrar som i övre delen begränsas av ett hak och i den nedre delen av en terrasskant. I den senare kan röjningssten finnas inlagrad. På plan mark kan jordvallar bildas. Lite motsägelsefullt inkluderas alltså jordvallar i denna grupp trots att sådana inte behöver innehålla sten.
RF S.-O. Lindquist, Det förhistoriska kulturlandskapet i östra Östergötland (1968).

svTE beteskorridor
svDF en mycket bred fägata med betesmark
svRETE fädrev, fägata
svAN I kanterna av en beteskorridor finns ofta fädrev.

svTE bioturbation
svDF organismers grävning i och omrörning av sedimentära avlagringar och kulturjordar
svRETE formationsprocesser
svAN Bioturbation är en av de formationsprocesser som påverkar det arkeologiska materialet.

svTE brukningserosion
svDF jordtransport i sluttande terräng som direkt eller indirekt har uppkommit genom markbruk
svAN När jord bearbetas och rörs om blir den för korta ögonblick till en flytande massa som i en sluttning förflyttas till lägre nivå. Den indirekta varianten är t.ex. att jordbearbetningen lägger jorden bar, varvid vind och nederbörd transporterar jordmaterial till lägre nivåer.

svTE brukningsväg
svDF lokal kommunikationsled inom en gård eller mellan gårdar i en grannskapsgrupp
svRETE grannskapsgrupp, gård

svTE enkelmur
svDF mur med en stens bredd
svRETE ställd enkelmur, staplad enkelmur
svAN De olika sätten att bygga är nästan alltid blandade i en och samma mur och byggsätten ska mera ses som analysbegrepp för förståelsen av hur olika sektioner av en fungerande mur har varit konstruerade.

svTE ställd enkelmur
svDF enkelmur med kantställda eller resta stenar i basen
svRETE pålägg
svAN Därtill kommer pålägg.

svTE staplad enkelmur
svSYTE lagd enkelmur
svDF enkelmur med lagda och staplade stenar i hela muren

svTE ensäde
svDF odlingssystem med årligen besådda och gödslade åkrar utan regelbunden träda
svRETE odlingssystem, stensträngsområde
svAN Ensäde har ansetts vara typiskt för stensträngsområden.
RF M. Widgren, Settlement and farming systems in the early Iron Age (1983).

svTE formationsprocesser
svDF de händelser och processer som formar och omformar arkeologiskt material
svRETE stensträng, tafonomi
svAN En person kan t.ex. avsiktligt ha raserat en mur som på så sätt blivit till stensträng. En mur kan också i brist på underhåll långsamt förfalla till stensträng. Det förra är ett exempel på en kulturell- och det senare en naturlig formationsprocess.
RF M. B. Schiffer, Formation processes of the archaeological record (1987).

svTE fossil åkermark
svDF övergiven åkermark som har brukats på ett ålderdomligt sätt och med utdöd teknik

svTE fossilt odlingslandskap
svDF varaktigt övergivet agrart kulturlandskap
svRETE fossil åkermark, stensträng
svAN Förutom fossil åkermark och stensträngar innefattas även övergiven bebyggelse, vägar etc.

svTE fålla
svSYTE betesfålla
svDF liten inhägnad i betesmark för tillfällig förvaring av boskap
svRETE inhägnad

svTE fägata
svDF inhägnad brukningsväg genom inägomark för tamboskap dels mellan olika bebyggelsecentra (stall, ladugård etc.), dels till betet på utmarken
svRETE brukningsväg, inägomark, utmark

svTE fädrev
svRETE fägata, grannskapsgrupp
svFK Term med specialbetydelse i stensträngssammanhang för kommunikationsled för tamboskap på utmark i nära anslutning till en hägnad. Till skillnad från en fägata är ett fädrev endast hägnad på ena sidan.

svTE färdväg
svDF kommunikationsled mellan olika grannskapsgrupper

svTE fätratt
svDF den trattformiga änden av en fägatas mynning i betesmark
svRETE fägata, hålväg, 
svAN Fätratten kallas ibland äv. (fägatans) fångstarmar och är till för att styra in betesdjur i fägatan. Ibland har hålvägar bildats på insidan av fångstarmarna. Orsaken är att kreaturen har gått utmed dessa.

svTE grannskapsgrupp
svDF ett antal närbelägna gårdar som i någon mening samverkar
svRETE gård

svTE grindhål
svSYTE grindöppning
svDF öppning för grind i en hägnad. I stensträngssystem är öppningen vanligen 2--3 m bred
svRETE grindsten
svAN Ibland finns en (fallen) grindsten i ena sidan av öppningen. Själva grindfunktionen kan vid utgrävning indikeras av ett stolphål i öppningens ena sida, oftast den motsatta till grindstenen. Termen grindhål avser själva öppningen, med eller utan grindkonstruktion eller indikation på sådan.

svTE grindsten
svDF rest (ställd) sten invid grindhål
svRETE grindhål
svAN Grindstenens höjd är som murens eller mera. Grindstenar i stensträngar har i regel endast stått i ena sidan av grindhålet.

svTE grindsyll
svDF en tvärs grindhålet lagd, låg stenrad som skyddar den därpå stående grinden från väta samt tätar större öppningar mellan grinden och marken
svAN En annan funktion är att grindsyllar förhindrar att en hålväg bildas under grinden.

svTE gård
svSYTE bondgård
svDF den bebyggelse (bostad, fähus etc.) som hör till en jordbruksenhet
svRETE gård, gärde, inhägnad, mini-gärde, stensträngsområde, tomt
svAN I några fall finns i stensträngsområden ett inhägnat område runt gården, vilket kan tolkas som en tomt. Ursprungligen syftar termen gård inte på själva bebyggelsen utan på den inhägnad eller det gärde där åker och äng fanns.

svTE gärde
svDF stor inhägnad med åker och äng
svAN Ett gärde har antingen brukats av en gård eller flera gårdar tillsammans.

svTE hage
svUPTE ängehage
svDF inhägnad betesmark
svAN På historiska kartor förekommer termen ”ängehage” i betydelsen liten inhägnad slåttermark.

svTE hak
svSYTE åkerhak
svDF nivåskillnad mellan brukad och obrukad mark, vilken uppkommer i sluttande terräng till följd av brukningserosion i en parcells övre del
svRETE brukningserosion, parcell
svAN I plan mark är haket otydligt och antyds endast av en diffus övergång mellan stenfattig odlingsmark och stenig moränmark.

svTE hålväg
svDF äldre brukningsväg eller färdväg som uppstått genom långvarigt bruk och vattenerosion, särskilt i sandig och sluttande mark
svRETE brukningsväg, fädrev, fägata, färdväg
svAN Kan förekomma i fägata eller fädrev.

svTE hägnad
svDF anordning med syfte att utestänga djur från inägomark eller stänga in dem i en hage
svRETE hage, inägomark

svTE hägnadslag
svDF personer i en grannskapsgrupp som bygger gemensamma hägnader och samverkar i en betesorganisation
svRETE grannskapsgrupp, gärde, hägnad
svAN Samarbetet kan också omfatta ett gärde.
RF M. Widgren, Settlement and farming systems in the early Iron Age (1983).

svTE hägnadsvall
svDF en bredare (2--4 m) typ av stensträng som förutsätter någon slags komplettering (staket, häck etc.) för att få hägnadsfunktion
svRETE murliv, stensträng
svAN Förekommer ofta i samband med gärden från historisk tid. Hägnadsvallar har ofta en skalmursliknande konstruktion även om murliv i regel saknas. Termen förekommer i fornminnesregistret.

svTE impediment
svDF obrukbar mark
svAN Mycket av den mark som idag uppfattats som impediment, t.ex. skogsbeväxta moränhöjder, har odlats i äldre tider. Vilka platser som är impediment kan alltså variera över tiden.

svTE inhägnad
svDF markyta begränsad av hägnader
svRETE gärde, hage, hägnad, mini-gärde
svAN En hage är ett exempel på en inhägnad men också åker och äng kan finnas i en sådan. Markanvändningen kan vara blandad och variera år från år. Inhägnader varierar i storlek, från mindre än ett hektar till något tiotal.

svTE inmark
svDF utvidgad del av fägata, vilken har använts som betesmark och fålla för boskapen
svRETE fålla, fägata, inägomark
svAN Bebyggelsen har varit belägen på eller i omedelbar anslutning till inmarken eller anslutande fägator. Termen ska inte förväxlas med inägomark.
RF S.-O. Lindquist, Det förhistoriska kulturlandskapet i östra Östergötland (1968).

svTE inägomark
svSYTE inäga
svDF inhägnad med åker och äng
svRETE hägnad, inhägnad, tomt, utmark
svAN Även tomter samt träd- och kålgårdar räknas hit. Inägomark står i motsättning till utmark och är skild från denna genom en hägnad.

svTE kilning
svUPTE toppkilning
svUPTE underkilning
svUPTE mellankilning
svTE skolning
svDF anordning med små kilformade stenar för att öka en murs prestanda
svRETE murbas, röjstenslager
svAN Tre typer förekommer:
   • toppkilning, kilning ovanifrån för att binda samman stenar i mur,
   • underkilning, äv. skolning (äldre term), kilning mellan mark och murbas för att göra muren stadig. Kräver ett fast underlag såsom hård morän, berg eller röjstenslager,
   • mellankilning, smärre kilningar i sidled mellan stenar i mur. Mindre vanligt i enkelmurar.

svTE markfunktion
svDF den funktion, permanent eller tillfällig, som människan har tilldelat en markyta
svAN Markfunktionen kan vara bete, odling, slåtter eller bebyggelse.

svTE mini-gärde
svDF liten inhägnad med åker och äng
svRETE inhägnad, stensträngsområde
svAN Mini-gärden är vanligt förekommande i stensträngsområden i västra Östergötland.

svTE mur
svDF hel murkonstruktion bestående av murbas och pålägg
svRETE enkelmur, murbas, pålägg

svTE murbas
svDF de understa stenarna i en mur
svRETE mur 
svAN Stenarna kan ursprungligen antingen ha varit lagda eller (kant)ställda. Enstaka ställda stenar kan fortfarande stå kvar i en murruin och i sällsynta fall kan en ställd murbas stå kvar i sammanhängande avsnitt. En lagd murbas ligger i åtskilliga fall kvar i ursprungligt läge, men sällan helt orubbad.

svTE murlinje
svDF den ursprungliga murens mittlinje
svRETE basrad, mur
svAN I en stensträng kan en ursprungligen ställd sten ligga i ett läge som avviker från murlinjen. Murlinjen kan alltså avvika från stensträngens basrad.

svTE murliv
svDF stenar som i en mur ligger på varandra
svRETE mur

svTE murkrön
svDF murens översta yta
svRETE mur

svTE odlingssystem
svFK Benämning på åkerbrukets fasta rytm av odling och träda.
svRETE ensäde

svTE parcell
svSYTE teg
svDF den minsta avgränsbara ytan i ett åkersystem

svTE pass-sten
svDF mindre sten insatt mellan större stenar i en murbas för att slippa justera ihop dessa
svRETE murbas
svAN En pass-sten är ofta avlång och/eller platt och nerstucken mellan de större stenarna.

svTE pålägg
svDF sten som i en mur är placerad över murbasen, dvs. med början i andra skiftet
svRETE murbas

svTE rydskog
svRETE stensträngsområde, utmark
svFK Medeltida term för del av utmark som bönderna i en by kunde röja för tillfälliga odlingar. Stensträngsområden har i hög grad nyttjats som rydskogar under historisk tid. (fsv. ryþskogh).

svTE röjningsröse
svDF i regel rund anhopning av röjningssten
svRETE röjningssten

svTE röjningssten
svDF stenar avlägsnade från en yta i samband med att marken röjs inför nyodling eller under pågående brukning
svRETE mur, röjningsröse, röjstensvall
svAN Röjningssten kan hopas i röjningsrösen eller röjstensvallar eller utnyttjas som byggnadsmaterial i murar.

svTE röjstenslager
svDF yttäckande och i regel enskiktad matta av röjningsstenar
svRETE mur, röjningssten
svAN Stenarna är i regel små, men sällan mindre än en knytnäve. Röjstenslager har ibland nyttjats som underlag för murar.

svTE röjstensvall
svDF långsträckt anhopning av röjningssten
svRETE röjningssten

svTE skördemark
svFK Samlingsterm för åker och äng.

svTE slutsten
svDF sten i änden av en mur
svRETE mur
svAN En slutsten är i regel betydligt större än murens övriga stenar. Den ska kunna stå emot den kraft som pålägget i främst staplade murar orsakar i längdled.

svTE släppgrop
svDF grop eller utrymme, ofta fylld med kraftigt humös jord, och frigjord när en sten i en murbas fallit, vridits eller på annat sätt kommit ur läge
svRETE murbas

svTE småstenslager
svDF ansamling av små stenar (ca 5 cm eller mindre) som ofta finns i botten av gammal åkerjord, dvs. i övergången mot alven
svRETE alv, bioturbation
svAN Lagrets uppkomst kan förklaras med bioturbation, t.ex. att maskar har underminerat stenarna, som därvid sjunker så långt ner som maskarna gräver gångar. Ytterligare förklaringar kan vara att stenarna p.g.a. högre densitet än jorden sjunker när marken bearbetas eller fryser upp ur alven och den underliggande grunden.

svTE snedliggare
svDF sten i murbas som i stensträngens tvärled inte ligger horisontellt
svRETE fallen snedliggare, lagd snedliggare, murbas, stensträng

svTE fallen snedliggare
svDF fallen bassten som inte ligger helt horisontellt
svRETE bassten

svTE lagd snedliggare
svDF lagd bassten som inte längre ligger helt horisontellt
svRETE bassten

svTE stensträng
svDF en linjär ansamling av stenar, anordnad under äldre tid och svarande mot olika funktioner
svRETE begränsning, enkelmur, hägnad, impediment, mur, parcell
svAN Termen fastställdes år 1926 av Riksantikvarien. En stensträng ser ofta ut som en linje med utströdda stenar som helt eller delvis är övertorvad och ligger lågt i markytan, eller som en linje av större stenar och block. En stensträng är ofta en ruin av en hägnad, dvs. en kollapsad mur. En stensträng kan också ha varit en begränsning, antingen mellan två parceller, eller en parcell och ett intilliggande impediment, utan att för den skull ha utgjort någon typ av hägnad. I fornminnesregistret görs skillnad på enkelradiga och dubbelradiga stensträngar. Distinktionen har liten relevans för hur hägnaderna ursprungligen var byggda; en enkelmur kan kollapsa på ett sådant sätt att den som stensträng får ett dubbel- eller flerradigt utseende.

svTE stensträngsområde
svSYTE stensträngskomplex
svDF ett eller flera stensträngssystem som tillsammans med bebyggelselämningar, gravar, fossil åkermark, vägar etc. bildar ett fossilt odlingslandskap
svRETE fossilt odlingslandskap, fossil åkermark, stensträngssystem

svTE stensträngssystem
svDF sammanhängande och geografiskt avgränsbart område med stensträngar som har utgjort ett funktionellt system
svRETE stensträng, stensträngsområde

svTE strängsplit
svDF arbetsmetod för att skapa arbetsutrymme vid återställning av mur ur stensträng
svRETE mur, murbas, stensträng
svAN I korthet innebär metoden att man isolerar stenarna i en murbas och flyttar alla andra stenar ca 1,5 m vinkelrätt ut från murbasen så att stenarna behåller sina relativa lägen till varandra.

svTE stubblucka
svDF spridning av stenar i en stensträng vid en stubbe eller f.d. stubbe
svRETE stensträng
svAN Skadan är orsakad av ett växande träd.

svTE ställgrop
svUPTE underkil
svDF grop i marken, anordnad för stadig placering av en sten, t.ex. bassten vid bygge av mur
svRETE bassten, mur, släppgrop
svAN Ställgropen kan innehålla kompletteringar i form av underkilar. I en undersökningssituation kan en ställgrop sammanfalla med nedre delen av släppgrop.

svTE tafonomi
svDF studiet av de händelser och processer (begravning, sönderfall etc.) som påverkar djur och växter efter döden och ger upphov till olika slags fossila stadier
svRETE enkelmur, formationsprocesser, röjningssten, stensträng
svAN Termen används i överförd bemärkelse på studiet av hur levande materiell kultur omvandlas till arkeologiskt källmaterial. Ett exempel är hur en stående mur sönderfaller till den fossila form som kallas stensträng. I de fall enstaka stenar och block fortfarande står på kant i en f.d. ställd enkelmur har de processer som leder till söderfall ännu inte avslutats. Även när röjningssten sekundärt påförs en stensträng är det fråga om en tafonomisk process eftersom stensträngen då befinner sig i ett annat agrart sammanhang än det ursprungliga. De tafonomiska processer som påverkar en stensträng kommer f.ö. aldrig att avslutas. Av grek. ta´phos ’begravning’ och no´mos ’kunskap’,
 ’vetenskap’)

svTE terrasskant
svDF begränsning uppkommen i sluttande terräng som följd av brukningserosion i en parcells nedre del
svRETE begränsning, brukningserosion, gård, inhägnad, parcell, röjningssten
svAN Röjningssten kan vara inlagrad i terrasskanten.

svTE tomt
svDF inhägnad med gård
svAN Särskilt avgränsade tomter är regel under historisk tid, men förekommer i okänd omfattning under järnåldern.

svTE utmark
svDF motsatsen till inägomark och skild från denna genom en hägnad
svRETE hägnad, impediment, inägomark
svAN Utmarken utgjordes oftast av skogseller hedmark liksom mossar och olika slags impediment. Huvudsaklig markanvändning var bete och vedfångst men också uttag av byggnadstimmer, gärdsel och störar var av betydelse. På utmarken fanns ofta små intagor för åker och äng. På så sätt fanns samma markslag på utmarken som på inägomarken, fast i andra proportioner. Byarnas utmarker utskiftades i regel på de enskilda gårdarna genom 1800-talets laga skifte och togs så småningom i anspråk för skogsbruk.
